Efter en infekterad konflikt blir mötena ofta korta och artiga. Ingen invänder längre, besluten går snabbt och samtalen som betyder något förs någon annanstans, två och två i korridoren eller i chatten. På ytan är det lugnt. I själva verket har gruppen slutat använda varandra.
Grupputveckling efter konflikt handlar om att återuppbygga två saker samtidigt, gruppens tillit och gruppens förmåga att vara oenig i sak. De hänger ihop men byggs på olika sätt.
Vad forskningen säger om konflikt i grupper
Carsten De Dreu och Laurie Weingart gick 2003 igenom forskningsfältet i en metaanalys i Journal of Applied Psychology. Relationskonflikter, alltså motsättningar som handlar om personer, hänger tydligt samman med både sämre resultat och lägre trivsel. Mer förvånande var att även sakkonflikter i genomsnitt visade negativa samband. Minst skadliga var sakkonflikterna i grupper som höll isär sak och person, där en invändning mot ett förslag inte gled över i en värdering av den som lade det.
Det ger en riktning för tiden efter en konflikt. Målet är en grupp som klarar att vara oenig om saken utan att det blir farligt för relationerna.
Tilliten återvänder i små steg
Tillit är enligt Roger Mayer, James Davis och David Schoorman viljan att göra sig sårbar för hur någon annan agerar. Efter en konflikt är det precis den viljan som är förbrukad. Alla garderar sig. Gardering läses lätt som fientlighet och ger då mer gardering tillbaka.
Därför fungerar det stora försoningssamtalet sällan som första steg. Kraven på sårbarhet blir för höga för tidigt. Små sakfrågor med låg laddning fungerar bättre. En gemensam uppgift som går att lösa, en överenskommelse som går att hålla, ett besked som kommer i tid. Varje litet infriat åtagande gör nästa steg möjligt.
Något gemensamt att titta på
En grupp som just haft en konflikt tittar på varandra med beredskap. Ett sätt att sänka garden är att ge samtalet en tredje punkt att vila på, ett underlag som beskriver läget utan att peka ut någon. En kartläggning av gruppens samspel gör precis det. Resultatet visar mönster på gruppnivå och aldrig enskilda personers svar. Det blir därmed möjligt att prata om utan att någon hamnar på de anklagades bänk.
Samtalet efter mätningen leds med fördel av en processledare som håller i strukturen, så att gruppen kan lägga kraften på innehållet. Mönster att utforska tillsammans är en annan sorts samtal än skuld att fördela. Strukturen är det som gör den skillnaden möjlig.
Konflikten är en fas i gruppens utveckling
Bruce Tuckman beskrev redan 1965 hur grupper ofta går igenom en stormfas innan arbetssätten sätter sig. En konflikt är i det ljuset en del av en utveckling som går att ta sig igenom. En grupp som kommit ut på andra sidan kan veta mer om var gränserna går och vad som är viktigt för var och en än den gjorde innan. Mer om faserna finns i artikeln om gruppens utvecklingsfaser.
Tre frågor att börja i. Vilken liten sakfråga kan vi lösa tillsammans den här veckan? Vilka överenskommelser är så små att de säkert går att hålla? Och när vi blir oeniga nästa gång, hur ser vi till att det handlar om saken?
Grunden att stå på beskrivs i artikeln om psykologisk trygghet. Hur tilliten i ett team är uppbyggd och tränas har en egen artikel, Tillit i teamet består av tre saker.
Källor:
De Dreu & Weingart, ”Task Versus Relationship Conflict, Team Performance, and Team Member Satisfaction: A Meta-Analysis”, Journal of Applied Psychology (2003).
Mayer, Davis & Schoorman, ”An Integrative Model of Organizational Trust”, Academy of Management Review (1995).
Tuckman, ”Developmental Sequence in Small Groups”, Psychological Bulletin (1965).
