Utvecklande team är en mätning, men inte den sortens medarbetarundersökning de flesta redan känner till från en gång om året, med en lång enkät och ett resultat som glöms bort tills nästa gång det är dags att mäta igen. Utvecklande team bygger på sju områden som forskning om välfungerande arbetsgrupper återkommande pekar ut som avgörande: helhetssyn, utvecklingsfokus, stärka varandra, feedbackkultur, samarbete, ansvarstagande och föredömlighet.
Vad mätningen faktiskt fångar
Varje område representerar ett mönster forskare som Richard Hackman, Amy Edmondson och Michael West oberoende av varandra har visat spelar roll för hur väl en grupp fungerar över tid, inte bara vid ett enstaka tillfälle. Genom att mäta samma sju områden återkommande går det att följa hur ett specifikt utvecklingsområde faktiskt förändras, istället för att bara ha en ögonblicksbild utan referenspunkt.
Resultatet redovisas dels som ett totalindex, en övergripande bild av gruppen, dels per område, vilket gör det möjligt att både se helheten och identifiera exakt var en insats gör mest nytta just nu.
Vad mätningen inte är
Lika viktigt som vad den är, är vad den inte är. Den betygsätter ingen grupp. Det finns inget godkänt eller underkänt, ingen skala där gruppen jämförs mot ett externt ideal den förväntas nå. Istället ges en bild av var gruppen står just nu på respektive område, en bild som är tänkt att öppna ett samtal, inte avsluta ett eller fungera som ett facit att leva upp till.
Den pekar heller inte ut individer. Utvecklande team redovisar resultat enbart på gruppnivå, aldrig för enskilda individer och kräver minst tre slutförda svar innan ett resultat visas alls. Det gäller oavsett hur nyfiken en chef eller en enskild medlem är på att veta hur just en person svarat.
Varför anonymiteten är inbyggd, inte ett tillägg
Den sista punkten är inte en teknisk detalj utan en förutsättning för att mätningen ska fungera överhuvud taget. Om svaren gick att koppla till enskilda personer, direkt eller genom uteslutningsmetoden i en liten grupp, där bara en person kan tänkas ha svarat på ett visst sätt, skulle många tveka att svara ärligt. Anonymiteten är därför inbyggd i hur mätningen är konstruerad från grunden, inte något som läggs till i efterhand som en formalitet.
Det är en medveten avvägning: gränsen på minst tre svar innan ett resultat visas gör att vissa mycket små grupper får vänta längre på sitt första resultat, men den avvägningen görs medvetet för att aldrig riskera att ett svar går att räkna ut.
Vad som händer efter mätningen
Det gruppen får ut är en spegel av sitt eget mönster, inte ett facit. Vad gruppen väljer att göra med den bilden, tillsammans med sin processledare, är där det egentliga arbetet börjar, ofta genom att gruppen tillsammans väljer ett enda område att fokusera vidare arbete på snarare än att försöka åtgärda allt samtidigt. Mätningen i sig löser ingenting. Den gör det möjligt att se tydligare vad som faktiskt pågår i gruppen, ett underlag att prata utifrån istället för att gissa sig fram.
